Godmorgon, pirater.

Här är en videohälsning från Anna Troberg och mig såhär på morgonen. För den som hellre vill ha det i text, så säger Anna och jag ungefär så här:

Jag hoppas att alla hade en trevlig valvaka igår. Men som vi vet, så var valresultatet inte alls vad vi hade förväntat oss. Även om rösterna inte är räknade, så vet vi att vi hade ett resultat i klass med vårt första riksdagsval, 2006. Det tror jag inte någon hade väntat sig. Inte jag heller.

Spontant, och sett helt inifrån, känns det mest… orättvist. Vi gjorde enmycket bättre valrörelse i år än både 2006 och 2009.

Så först, tack alla för en fantastisk insats. Vi har verkligen anledning att klappa oss själva på axeln — vi har gjort vår bästa insats någonsin, om vi bara ser till vårt eget arbete. Vi har varit med i fler debatter, fått in fler artiklar, delat ut fler flygblad, och haft mer media än någonsin. Alla våra funktionärer och aktivister har lagt ner ett enormt arbete under flera månader och arbetat inte bara 25, utan 26, 27 och 48 timmar om dygnet, åtminstone baserat på hur tid per dygn som behövs för vad vi alla åstadkommit.

Tyvärr hade vi tufft motstånd den här gången och jag tror att de flesta, mig själv inkluderad, hade underskattat hur stort det motståndet var. Framför allt kanske, även om det här är en jobbig läxa, så har vi lärt oss att vi inte kan nörda loss på ideologiska detaljer i piratfrågor i ett vakuum, och betrakta oss som oberoende av vad som händer i omvärlden. Politik är en publiksport.

Vi har vetat ett tag (enligt den här grafen) att vi inte har engagerat utanför våra kärntrupper på samma sätt som vi gjorde 2009, och därför har det rått en strategi av riskmaximering under de senaste månaderna. För att öka sin uppmärksamhet är man tvungen att ta risker genom att avvika från jämviktsläget. Så eftersom vi inte skulle lyckas utan att bryta igenom, så har vi tagit en hel del risker för att synas. Samarbetena med The Pirate Bay och WikiLeaks är två sådana exempel. Så sett var det mycket enklare 2009, när allt vi behövde göra var att sitta still i båten och riskminimera; då kom valet direkt på debatter om FRA, Ipred och The Pirate Bay-rättegången som avlöst varandra, och med mätningar som låg konstant över 6% var det bara att hålla rodret stilla.

För tyvärr lärde sig de andra riksdagspartierna något från vårt EU-val. De lärde sig att de inte vinner några röster på att prata integritet, kultur och kunskap mellan EU-valet och igår. Inte en enda kastad handske från oss har plockats upp, och precis allting som sätter ljuset på våra frågor har flyttats till direkt efter valet: Datalagringsdirektivet, polismetodutredningen, The-Pirate-Bay-rättegången… ja, till och med Acta-signeringen kommer bara dagar efter riksdagsvalet. Tajmingen var verkligen pessimal den här gången, på samma sätt som den var optimal vid EU-valet. Till viss del har de andra partierna strategiskt kunnat påverka den tajmingen.

Det finns alltid en utmanare, och en uppenbart oförutsedd följd av den strategin är att de  andra riksdagspartierna bytte ut utmanarpartiet. Nu har vi fått ett integritetsfientligt parti i riksdagen i stället för ett integritetsvänligt. Jag har pratat med många riksdagsledamöter och påpekat att de kommer att ha antingen PP eller SD som kollegor i riksdagen efter valet, och att de faktiskt kan välja vilka själva genom sitt agerande. Tyvärr verkar ingen ha förstått att det var precis så — förrän kanske nu. Den här situationen kommer förstås att vrida Sveriges politik ytterligare i fel riktning. Det finnsfler indikationer på det. Därför är vårt arbete viktigare än någonsin.

Med allt detta sagt, så har Piratpartiet gjort sin bästa valrörelse någonsin. Vi har aldrig arbetat så bra som valet 2010. Vi har synts mer i media och debatter, fått ut fler artiklar och flygblad än någonsin, och vår organisation har varit mer väloljad än både 2006 eller 2009. Vi har allihop slitit hårt i månader med att bygga opinion för våra frågor och för partiet, alla i våra egna roller. Jag är otroligt stolt över att vara kollega till så många hängivna medborgarrättskämpar.

Två citat gör sig påminda. Det ena är från Battlestar Galactica, det andra är från Terminator 2.

– There’s no fate but what we make for ourselves.
– So what do we do now?
– Same thing we always do. We fight until we can’t.

Nu tar vi oss den tiden vi behöver både att deppa det vi behöver över ett kasst resultat och att vila upp krafterna, och sedan ska vi göra vår organisation ännu bättre. Det närmaste som händer är att The Pirate Bay-målet kommer upp i hovrätten om åtta dagar, och det ska vi täcka lika genomgående som vi täckte det i tingsrätten.

Därefter, under 2011 och 2012, så ska vi göra två strategiska saker. Vi ska sätta upp en oberoende och självfinansierad tankesmedja som utvecklar och förfinar piratideologin, och vi ska utbilda och utveckla vår funktionärskår ännu mer och bättre. Jag vill att alla får en gedigen träning i ledarskap, utbildning, presentation, organisation… allt vi behöver för att bli ännu bättre än vi redan är. Det är långsiktiga investeringar som vi inte hade kapacitet att göra mellan EU-valet och igår.

Vi ska fortsätta opinionsbilda. Sverige är världsledande på det området, och det svenska Piratpartiet är fortfarande världsberömt. Vi ska fortsätta vara världsledande, även om det känns motigt just nu.

Framför allt ska vi fortsätta att finnas där när politiker försöker komma undan med nya integritetskränkande lagförslag eller när upphovsrättsindustrin försöker köpa nya postorderlagar. Bara vår existens är en försäkring för landet att sådant inte kommer utan motstånd.

Nästa valrörelse blir tuff, för då kommer två valdagar med tre månaders mellanrum — EU-val den 8 juni 2014 och allmänna val den 14 september 2014. Samtidigt är den närheten gynnsam för oss, för det betyder att ett bra EU-valresultat spiller över på riksdagsvalet.

Fram till dess har vi mycket att göra. Det första vi ska göra är att ta igen oss. Sedan kommer vi igen.

Rick