En sak som är spännande med just Almedalen är att politiken får blomma ut här. Politik är inte bara folk i kostymer som säger tillrättalagda saker. Politik kan vara män i gröna kroppsstrumpor med texten "Ohyra" på magen eller en oväntad presentbok i handen eller ett intressant samtal över en fika.

Den lärdom som finns att dra av detta är att vi aldrig få bli likriktade. Det finns inte ett sätt att bedriva politik. Det finns tusentals sätt att bedriva politik och vi måste använda så många som möjligt av dem om vi vill nå ut till mäniskor. Vi får aldrig bli tråkiga och förutsägbara.

Johanna Julén har legat i som få och berättar om sin upplevelse av seminariet om yttrandefrihet och upphovsrätt. Hon bloggar om sociala medier i skolan och digitala bibliotek. Och som om det inte vore nog har hon dessutom hunnit med att vara och lyssna på spökhistorier.

Jan Lindgren och Rick Falkvinge har fortsatt att bambusa om sina upplevelser här i Visby.

Emil Isberg funderar på hur polisen tar hand om omhändertagna i sina nya och fina bilar.

Mackan Andersson är tycker att Kulturskaparna behöver en vän så att de inte tappar greppen. Piratpartiet är gärna en sådan vän. Mackan bekymrar sig dessutom en smula över att ha blivit för mainstream.

Anna Troberg har också funderat lite på det där med mainstream och stereotyper och konstaterar att pirater nog är som folk är mest. Dessutom har hon hittat Almedalens energikälla nummer ett.

Anna och Mackan har diskuterat yttrandefrihet och upphovsrätt på film. De har även pratat om kulturmingel.

I Almedalen finns många förutsägbara stereotyper och därför har Anna och Mackan även tagit ett snack om det. Och eftersom politik kan bedrivas på tusen sätt har de även bjudit på finkultur och funderat på hur de ska få betalt.