Bodström kan alltså inte tänka sig att någon försöker påverka honom och hans poliskår. Före införandet av lagen mot fildelning sade han att tanken inte var att jaga fjortonåringar som byter musik med varandra. Det har inte heller skett några konstiga utlämningar av svenska medborgare till CIA nattetid i hemlighet, och framför allt har det inte förekommit något ministerstyre någonsin. I ett debattprogram nyligen hävdade han envist att polisen haft rätt att lagra telefonuppgifter i flera år, vilket de andra debattdeltagarna sade rakt ut var lögn. Bodströms reaktion var bara att upprepa sitt uttalande tills de andra gav up, ungefär som när ett barn sätter händerna över öronen och lallar för att slippa höra.

Jag citerar en annan och mycket mer kompetent polis (Gunvald Larsson i ”Polis polis potatismos”): ”Men är detta SANT?”
Svaret var nej då, och det är nej nu. Att en uppdiktad polis i en bok är mer trovärdig än vår sittande justitieminister är direkt skrämmande.
Lag och ordning är viktigt. För viktigt för att det skall få hanteras på det sätt som görs nu.

Om andra länder kan höra av sig och be att få sina egna lagar tillämpade här, vad kommer då härnäst? Amerikanska konceptet ”three strikes”, där folk kan få livstid om de snattar tre gånger? Kanske OPEC kan tänka sig att förbjuda kvinnor här att köra bil, det funkar ju utmärkt i saudiarabien? Kanske omedelbart dödsstraff för knarksmuggling kunde vara något, det funkar ju bra i asien? Hur mycket är de sittande politikerna redo att ta, för att slippa jobbiga frågor när de äter lunch ihop med utländska representanter nästa gång?

Som filosofen Friedman formulerade det: Politiker är det enda yrke som man blir mindre lämpad för ju längre man utövar det. Jag tror att bäst-före-datum har gått ut för länge sedan på den här regeringen och speciellt på den juridiska delen.