När Jan Josefsson i ett SVT-reportage från valstugorna hösten 2002 avslöjade smygrasismen bland företrädarna för olika partier väckte det bestörtning och debatt.
Med hjälp av dold kamera visade ”Uppdrag granskning” att valstugearbetare i olika partier bar på fördomsfulla och rasistiska värderingar. Det var främst moderater som sa de mest häpnadsväckande saker om muslimer och chilenare, och det både hyllade och omdebatterade reportaget bidrog förmodligen till moderaternas katastrofval det året.

När det gäller åsikterna om yttrandefriheten i Sverige existerar hos riksdagspolitikerna en skenhelighet på samma nivå.
Tryckfrihet och Yttrandefrihet är något fint när det skrivs med Stor Bokstav, en demokratisk grundsten som måste försvaras, inte försvagas. Det håller nästan alla riksdagsledamöter med om.
Den enkätundersökning som Expressens Margareta Rost har gjort med riksdagens politiker under det senaste året visar att mindre än 3 procent vill beskära enskilda polisers meddelarfrihet. Endast 2 procent av politikerna säger att de vill införa en ny lag som ska inskränka mediernas möjlighet att bevaka kända personer.

När Tidningsutgivarna låter Sifo konfrontera riksdagens ledamöter i samma ämne, men med frågor som formulerats på ett annat sätt, blir svaren helt annorlunda.
59 procent av de politiker som, helt anonymt, svarar på frågorna tycker att det är en bra idé att stoppa enskilda polisers möjlighet att lämna uppgifter till medierna ur till exempel en förundersökning. Trots att nästan ingen riksdagsledamot vill begränsa enskilda polisers meddelarfrihet.

55 procent av riksdagens folkvalda anser att en ny lag behövs som skyddar kända människor från att bli fotograferade i privata sammanhang. Fastän nästan ingen tycker det är en bra idé att lagstifta mot mediernas möjlighet att bevaka kända personer. Hur går det ihop?
– Alla människor vill tycka att tryckfrihet och pressfrihet är bra och fina saker. Det är lätt att försvara i allmänna ordalag. När frågorna blir mer detaljerade och värdeladdade är det inte så konstigt att svaren förändras, menar professorn och statsvetaren Ulf Bjereld.
På Expressens fråga vilka nya lagar som behövs för att begränsa tryckfrihet och yttrandefrihet svarar nio av tio ledamöter i riksdagen att det behövs inga.
De svarar ”inga”. Det behövs inga nya lagar. Men på en specifik fråga om en ny lag ska införas för att kändisar inte ska ”behöva bli fotograferade i privata sammanhang” svarar en majoritet ändå att det är en bra idé.
Vilket hyckleri! Jag funderar om det har någon betydelse att politikerna får vara anonyma i den ena enkäten, men får stoltsera med namn och bild i den andra.

Sören Holmberg, också professor och statsvetare, säger:
– Jag tror inte det är avgörande. Formuleringen av frågan är viktigast. Som den gamla sanningen lyder: som man frågar får man svar.
I dag, på tryckfrihetens dag, går remisstiden ut för utredningen som har sett över den svenska modellen. Om de unikt starka svenska lagarna EU-anpassas kan det till exempel innebära att principen om allmänna handlingars offentlighet försvagas.

Utredningen har kritiserats från flera håll, och i ett upprop i början av augusti skrev ett stort antal publicister, från dramatikern Lars Norén till Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson, att de är övertygade om att de nya förslagen tunnar ut skyddet för yttrandefriheten.
Statens övervakning av medborgarna ökar lavinartat, medan medborgarnas möjligheter till insyn i myndigheternas arbete hyvlas bort skiva för skiva. Det är en mycket oroande tendens.