Några andra politiska partier har tidigare berömt sig själva för att de länkar till bloggar som länkar till dem, med hjälp av t.ex. Twingly. I ett försök att visa våra politiska kollegor hur man gör, så börjar vi länka tillbaka till alla som nämner oss – inte bara dem som länkar.
— Det handlar om metaforer, säger Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet. Gammelpartierna kan bara tänka i termer som de redan förstår. Webben kan t.ex. ses som en broschyr – ett ställe där man läser. Websiten kan innehålla telefonsamtal – i termer av ”chatta med en partirepresentant”. Websiten kan vara en tv och ha små filmsnuttar. Genom att tänka så här, så missar de hela poängen. De insisterar på att ha kontroll över sin publikation. Det är klassiskt gammelmedialt tänk. All kommunikation sker bara mellan partiet och besökarna.
— Internet binder ihop människor, fortsätter Falkvinge. Alla kan skapa mötesplatser. För att skapa en mötesplats, så måste man låta deltagande människor tala även om saker som man inte har förutsett – och kanske inte tycker om – för andra besökare till platsen. Det är det som innebär deltagarkultur.
Från och med idag, så länkar Piratpartiet tillbaka till alla som nämner oss vid namn i bloggosfären över huvud taget. En person som skriver ”Jag älskar Piratpartiet” får en länk härifrån. En person som skriver ”Piratpartiet är analfabeter som har broccoli i strumporna” också, på precis samma villkor.
— Det är så här man gör, avslutar Falkvinge. Det är så här man skapar deltagarkultur. Släpp den krampaktiga kontrollen och rädslan att fel saker ska komma fram – och se hur magi sker, när webben inte längre är en tråkig envägsbroschyr. Om gammelpartierna hade förstått det här redan, så hade vi inte behövts som politiskt alternativ heller, för då skulle deras förståelse avspeglas i deras politik.