Att fildelning utgör ett hot mot film- och skivbolagen är lätt att förstå. Men varför står svenska staten på deras sida? Kraftmätningen är inte en kamp mellan kreatörer och tjuvar, som den ofta utmålas, utan en kamp mellan industri och allmänintresse, där den svenska statens ställningstagande vittnar om oförståelse.

Vast in numbers, highly educated, well connected, downloaders are a political force. And yet it’s highly unlikely that any of the major political parties in the West would consider taking them under their wing any time soon. For that reason, some 6,000 Swedes (and counting) have formed their own political party: the Pirate Party.

Polisens tillslag mot The Pirate Bay fick äntligen i gång den debatt vi skulle haft för ett år sedan. Då infördes kriminaliseringen av fildelningen utan andra proteströster än aktivisternas. Nu, när debatten blev bredare, räckte det med en vecka för att de ansvariga partierna skulle börja svänga.
Det säger en hel del om kvaliteten i lagstiftningsarbetet.

Den är också beklämmande att den första frågan för alla partierna är att artisterna och filmindustrin måste få betalt. En progressiv politik i ett bredbandsintensivt land som Sverige borde i stället värna friheten på nätet, helt slopa den nuvarande fildelarlagen och lämna åt aktörerna att hitta sätt att tjäna pengar.

Att förslaget om bredbandsskatt gjort offentlig entré i den partipolitiska diskursen har satt saker i rörelse. Inte så mycket på grund av förslaget i sig – dess praktiska konsekvenser är det fortfarande bara upphovsrättskritiker som nagelfar – men för att tillkomsten av ”linje tre” medför att alla som diskuterar fildelning nu tvingas ha fler parametrar i huvudet. Och det är bra. Copyriot har samlat ihop röster ur debatten och kommenterar dem.

Piratpartiets grundare och partiledare Rickard Falkvinge välkomnar Justitieminister Thomas Bodströms besked om att den lag som gör nedladdning av upphovsrättsskyddat material från internet kriminellt kan ändras. Men enligt Rickard Falkvinge förstår Bodström och de flesta andra politiker inte ens vad frågan handlar om. Piratpartiets Rickard Falkvinge anser inte att en avgift på bredbandsanvändare är någon bra idé.

– Problemet är att det inte blir något rättvist system.

Miljöpartiet vill i sitt valmanifest tillåta nedladdning av
upphovsrättsskyddat material, men inte uppladdning. Piratpartiet vill tillåta fildelning, vilket är både nedladdning och uppladdning. Är det någon skillnad, och i så fall varför? Piratpartiets vice ordförande Christian Engström reder ut begreppen.

PRESSMEDDELANDE
8 juni 2006
För omedelbar publicering

Allt fler riksdagspartier ifrågasätter den nya lagen som kriminaliserar fildelning, men budskapen är oklara och dunkla. Partierna talar om ”nedladdning”, inte ”fildelning”.

- Varför har ni bildat ett parti? Hade det inte varit bättre att arbeta som en politisk aktiviströrelse, och försöka påverka de sittande politikerna istället för att ställa upp i valet själva?

Piratpartiets vice ordförande Christian Engström berättar om sina erfarenheter av politisk aktivism, och varför han inte längre tror att den vägen räcker.

Piratpartiet har tre valfrågor: delad kultur, fri kunskap och skyddat privatliv. Det handlar om att förändra dagens upphovsrätt och patentskydd till den nya teknikens möjligheter, samt att stärka integriteten för enskilda medborgare.

Piratpartiets valfrågor syftar sammantaget till att främja och stärka medborgarnas möjligheter och rättigheter i ett öppet och gränslöst informationssamhälle.

Vi siktar på en vågmästarroll i riksdagen. Inga fagra vallöften från andra partier kan få oss att lägga om kurs, till exempel den senaste tidens röstfiske från miljöpartiet.

The Pirate Party of the United States is this country’s version of the Piratpartiet, a Swedish political party that wants to ”fundamentally reform copyright law, get rid of the patent system, and ensure that citizens’ rights to privacy are respected.” As a fraternal party, the PPUS shares similar goals while working within the political context of U.S. to achieve them.